Shieldfire

När jag var i Kambodja i januari passade jag på att besöka Angkor. Och i den närbelägna staden, Siem Reap, på gatan, köpte jag denna bok av en stackars sate som gjort det stora misstaget att röra sig fritt i naturen - den är dessvärre fortfarande kraftigt minerad på sina ställen. Uppenbarligen på det ställe där han gick.

Haing S Ngors bok “Surviving the Killing Fields” är en biografi om Ngors uppväxt och liv under den period som de röda kmererna härjade i landet. Khmer Rouge, lett av Pol Pot, gjorde revolution under tidigt 1970-tal mot Lon Nols genomkorrumperade regim. Förmodligen behövdes det en förändring mot något mindre korrumperat, men vad Kambodja definitivt inte behövde var ett band galna mördare som terroriserade hela befolkningen, hjärntvättade barn och urskiljningslöst torterade och mördade efter behag och utan anledning. Ngor beskriver det helvete som Kambodja förvandlades till under några år under 1970-talet och som tog livet av miljoner kambodjaner inklusive stora delar av Ngors egen familj.

När jag var i Phnom Penh i januari besökte jag det ökända (numera) museet S-21, även känt som Toul Sleng, säkerhetspolisen mest ökända dödsfabrik. Min naivitet sade mig att Toul Sleng var ett undantag, men Ngors beskrivning av de helvetiska gulaglägren i Kambodjas landbygd motsäger rått och naket detta med alldeles för mycket tydlighet.

Köp, läs, begrunda - om boken lämnar dig oberörd har du allvarliga psykiska problem och bör snarast uppsöka komptetent hjälp.

Mental note to self from training…

(Cykel+högfart)+(Vägbrunn+gula löv) = snorhalt x 1 = Aaaj!!!

Jag har tagit en testprenumeration på DN. Vi hade DN för ett par år sedan, men har sedan dess bytt till SvD. Det är jobbigt att få en mindre bok varje morgon, och dessutom läser vi sällan hela boken. Man har inte ändrat upplägget tydligen, det är fortfarande en bok och det är fortfarande för mycket, så det lär fortfarande vara SvD när provperioden är över inom kort.

DN skrev om cykelsport idag, nu när cykel-VM går in på linjeloppen. Men istället för att fokusera på den svenska tjejernas prestationer skriver man ett uppslag om doping under 2007-8. Det är det första man möts av när man öppnar sportdelen av boken. Varför? Som cykelintresserad är man tillräckligt nedstämd av alla idioter i branschen utan att man ska behöva få ett uppslag om gamla “nyheter” som förstanyhet kring cykel. Nej - DN följer samma gnällspår som Aftonbladet och hamnar på samma ställe i pappersinsamlingen.

SvD hade inte något inlägg om allmänt dopinggnäll i cykelbevakningen.

Jag vill inte förta något från skolskjutningen i Finland - idioter med vapen är en grotesk kombination. Men svenskan lyckades i alla fall - igen kombinera skolskjutningar med Gothkulturen eller angränsande områden. Det finska puckot gillade tydligen Wumpscut - det gör väl också mig till en potentiell massmördare i svenskans ögon.

Så bara för att minska alla fördomar (?) mot den mörka musiken - här är en länk till Android Lust! Shikhee rular!

Skrev förut om min nya Specialized Sirrrus 2008 träningscykel - som är bra mycket roligare än att träla sig på gymmet, tids nog blir det väl väder för det också. Nu har jag hittat en runda här i Tyresö som jag kör två gånger i veckan.

En fin tur på ett par mil, skulle jag tro, där starten vid Barnsjön (vid huvudet som syns lite ovanför den svarta linjen efter “Skånesvängen” i nederdelen av sträckan) består av skogs- och grusväg några kilometer, följt av dassig asfalt i uppförsmotan förbi Nyfors och fin väg resten av biten; för att avslutas med en “rejäl klättring” (i vart fall i min nuvarande konditionsfas) upp till vårt hus (nedanför huvudet).

Kör den här rutten 2 varv, vilket väl för närvarande tar c. 1½ timme. De jobbiga sträckorna (förbi Nyfors och Alpe d’Huez upp till oss) kompenseras väl av motorvägssträckorna från Nyfors till Tyresö centrum och ner genom Hanviken.

Det är rätt fascinerande hur jobbigt guppig asfalt (Bollmoravägen, andra varvet) kan vara konstateras såhär efter ett par veckors cyklande.

Har funderat på Eniros nya reklam, om damen som nu är en expert på vägbeskrivningar för att hon gått på kurs (hon sitter som passagerar i en rallybil och korrigerar kartläsaren).

För två år sedan skickade jag på kul in en korrigering av vägbeskrivningen av färden från Gullmarsplan, Johanneshov, Stockholm till mitt hem i Skälsätra, Tyresö. Eniros vägbeskrivning leder nämligen till en återvändsväg där - om man stannar bilen och går genom avspärrningen de sista metrarna till vårt hus - man står ivägen för alla som bor i husen runt om. Och där det inte finns någon parkering. Och där man närmast får backa tillbaka hela vägen (inte till Gullmarsplan då) för att komma ut igen.

Kollade nu medan reklamdriven pågår om man har ändrat beskrivningen. Inte då. Fortfarande samma hjärndöda beskrivning som leder till en återvändsväg. “Rakt ner, rakt vänster” hur svårt kan det vara Eniro?

Ett mindre lyckat (nu var jag diplomatisk) uttalande av en nämndeman har skapat en ny omgång moralpanik i ankdammen. Antingen vill man att de politiska partierna inte ska utse nämndemän utan att man har en betydligt bredare krets att välja på, eller så vill man att vi ska införa ett jurysystem som i USA.

Detta sedan en moderat nämndeman uttalat sig om den s.k. Arbogarättegången, och att hon aldrig ansett att den åtalade var oskyldig. Jag förstår inte riktigt hur förslagen på förändringar i sig skulle innebära att man slipper idiotiska uttalanden efter domarna. Jag tror inte jag missminner mig när jag minns uppseendeväckande mål i USA där jurymedlemmar uttalat sig å samma missriktade vis.

Däremot är det ett problem, tycker jag, att enbart de politiska partierna ska stå för utnämningarna av nämndemän. Detta borde kunna vidgas till att även andra organisationer - varför inte idrottsföreningar - ska kunna utnämna tillförlitliga personer till våra domstolar. En följd av detta är att man kan se en ökad politisering bland “nya” nämndemän. Jag har diskuterat detta med en Mp-are som nödvändigtvis ville se nämndemannaposten som en stol att bedriva politik från.

Ett annat problem är utbildningen av nämndemän - mig veterligt förekommer ingen som helst utbildning av nämndemän, oavsett om de skulle vara fritidspolitiker eller idrottsledare, i juridik. Det är till och med så att man vill att nämndemänen ska vara juridiskt oskolade då de ska representera samhällets syn på situationen. Uttrycket “som man bäddar får man ligga” ligger väldigt nära till hands. Tyvärr.

Ett mindre lyckat (nu var jag diplomatisk) uttalande av en nämndeman har skapat en ny omgång moralpanik i ankdammen. Antingen vill man att de politiska partierna inte ska utse nämndemän utan att man har en betydligt bredare krets att välja på, eller så vill man att vi ska införa ett jurysystem som i USA.

Detta sedan en moderat nämndeman uttalat sig om den s.k. Arbogarättegången, och att hon aldrig ansett att den åtalade var oskyldig. Jag förstår inte riktigt hur förslagen på förändringar i sig skulle innebära att man slipper idiotiska uttalanden efter domarna. Jag tror inte jag missminner mig när jag minns uppseendeväckande mål i USA där jurymedlemmar uttalat sig å samma missriktade vis.

Däremot är det ett problem, tycker jag, att enbart de politiska partierna ska stå för utnämningarna av nämndemän. Detta borde kunna vidgas till att även andra organisationer - varför inte idrottsföreningar - ska kunna utnämna tillförlitliga personer till våra domstolar. En följd av detta är att man kan se en ökad politisering bland “nya” nämndemän. Jag har diskuterat detta med en Mp-are som nödvändigtvis ville se nämndemannaposten som en stol att bedriva politik från.

Ett annat problem är utbildningen av nämndemän - mig veterligt förekommer ingen som helst utbildning av nämndemän, oavsett om de skulle vara fritidspolitiker eller idrottsledare, i juridik. Det är till och med så att man vill att nämndemänen ska vara juridiskt oskolade då de ska representera samhällets syn på situationen. Uttrycket “som man bäddar får man ligga” ligger väldigt nära till hands. Tyvärr.

Sisådärja!
Så har man blivit med cykel igen. Det var många år sedan, då jag hade en ljusblå blytung hoj med 12 växlar och bockstyre. Nu har jag mer eller mindre tröttnat på att alltid gå till gymmet, och väljer att göra vägarna i Tyresö mindre säkra istället. En Speciallized Sirrus 2008 blev det http://tcm.bazment.se/templates/bike.aspx?page_id=1116 - är den inte fin? Var ute och rullade en sväng förbi Alléplan med Mathias igår. Orkade till och med trampa upp för sista backen hem till oss… Torsdag blir första riktiga passet. Är det tänkt.

En av de mer påfrestande (bort-)förklaringar till misslyckade (idrotts-)prestationer jag hör är “Sverige är ett litet land, vi ska vara glada att vi kommit så här långt.” Det är bland mest patetiska förklaringar jag har hört och visar på en mentalitet som förhindrar optimal prestation.

Det är bara att se på andra “små” nationer som i mästerskap efter mästerskap håller högsta klass, Holland och Portugal i fotboll, Jamaica i friidrott bara för att ta få exempel.

Nej, jag tror snarare att “Sverige är ett litet land” är ett svepskäl för att ha något att skylla på när den egna inställningen till det man ägnar sig åt inte är den rätta. Då är det - precis som för mycket annat i vårt land - lättare att skylla på någon/något annat än den egna insatsen.