Shieldfire

Har nu spelat EVE-Online i drygt 4 månader. Har tidigare fuskat med andra s.k. mmorpg-spel, men det här slår allt. Varför?

Allvar. EVE är ett samhälle i miniatyr. EVE är ett äkta “sandbox-game”. Tillverkaren (CCP) tillhandahåller ramverket (själva spelet) medan spelarna fyller det med innehåll enligt vissa tämligen begränsade regler.

Man kan spela laglig universummedborgare och bryta malm, forska på och tillverka allt som används i spelet, handla, göra uppdrag osv. Handel styrs t ex helt (nåja) enligt tillgång och spelarnas efterfråga. Alla skepp som används i spelet har en annan spelare skapat, likaså allt material som går åt för allt annat man kan göra (ammunition t ex).

Man kan vara militär inblandad i ständiga krig för futtiga planeter hit eller dit (WW1 någon?)

Man kan vara legosoldat och starta krig mot andra spelare för betalning…. (min originalkaraktär råkade ut för 3 på kort tid).

Eller, man kan vara kriminell. Mina nya karaktär är kriminell. Och, det är här det – tycker jag – blir riktigt intressant. Chiana (min nya karaktär alltså) skapades för att utforska den mörka sidan i spelet. Någon uttryckte det som att “EVE is a dark and twisted game.” Det är helt sant. Eftersom EVE är ett sandboxgame kan man i princip göra vad som helst inom ramverkets regler.

EVE är uppdelat i säkerhetsnivåer; nivåerna 1-0.5 (high sec) är förhållandevis säkert, motsvarande vårt normala samhälle där vardagliga företeelser pågår varja dag. Nivåerna 0.4-0.1 (low sec) lyder under de kriminellas lagar. Här är det tillåtet att råna, utpresa eller t o m döda medspelare (helt bortsett från att man naturligtvis också kan försöka sig på att genomföra alldagliga normala verksamheter) men man får ta konsekvenserna (svårigheter att röra sig fritt i high sec, skaffa inkomster, lovlig måltavla för alla andra osv). Chiana, “stackarn” lever i detta dagligen och har redan haft ihjäl en motspelare (inte helt hemskt när man betänker att man återuppstår omedelbart). Chiana är en pirat. Om hon fortsätter på den inslagna vägen kommer hon om någon vecka inte att kunna röra sig i de högsta säkerhetsklasserna av system på det att polisen kommer att göra allt att skjuta ner henne. Planen är att på sikt styra något man skulle kunna likna en maffiaorganisation (se t ex: http://bloodmoney.eve-stuff.co.uk/viewtopic.php?f=28&t=71). Nivån 0.0 (null sec) är fullständigt laglös. Anything goes, and does. Stora delar av null sec behärskas av stora allianser av paramilitära grupper som upprätthåller sina territorier med vapenmakt.

Politiskt räv- och rackarspel hör till vardagen och man kan till och med iscensätta regelrätta kupper, infiltrera andra allisanser och bolag, starta krig och göra allt för att utöka sin egen maktsfär. Och det görs. Ofta. “Meta gaming” är legio. Vilket ger spelet en helt egen dimension. Tänker man vidare på det här är det en fascinerande tillvaro. Är man riktigt knas kan man nog göra en sociologisk studie på spelarunderlaget och mekanismerna.

För den som vill ha smak för hur det kan gå till hittar jag två exempel:

http://www.computerandvideogames.com/article.php?id=180867&site=pcg
http://www.massively.com/2009/02/04/rumor-band-of-brothers-breaks-apart-in-eve-goonswarm-responsib/

Kaliber har avslöjat SDs fula tryne. Och SD själva levererade ett praktfullt självmål utan att veta om det – vilket väl säger en hel del om SDs politiker.

“Det är skillnad på Sverigedemokraterna officiellt och privat.”

Ja, det är det vi alltid har misstänkt. Tack för att ni bekräftade det.

Ovanstående skriver man naturligtvis inte i en seriös offentlig text. Vilket liv det skulle bli. Man byter heller inte ut ordet “judar” mot svarta, invandrare, romer, bögar eller flator. Men det finns en grupp som många tycker det är fullt tillåtet att kalla maktfullkomliga idioter, giriga kriminella eller i största allmänhet obegripligt inkompetenta.

Politiker.

Som tidigare aktiv fritidspolitiker är lite tröttsamt att “ständigt” få veta att den enda orsaken till att jag engagerade mig var att jag var en girig och/eller maktgalen idiot. När man konfronterar de som säger/skriver dylikt skyndar de sig oftast att tillägga, “jag menar ju inte dig personligen förståss”.

Nähä – varför skrev du så då?

När jag satt i migrationsdomstolen idag konstaterade jag att det närmast finns ett Moment-22 inbygt i lagstiftningen. En asylsökande vi hade i rätten idag hade diabetes och vi hade problem med att bedöma om sjukdomen i sig gjorde ett skäl för att få stanna eller inte.

Problemet, och Moment-22, uppstår när den sökanden behöver en större utredning för att klarlägga en sjukdoms allvarlighet. Asylsökande är bara berättigade till akut sjukvård, och det är svårt att klassa en omfattande utredning som akutsjukvård. Och MIV betalar inte sådana för asylsökande. Så har inte den sökande ett överflöd av pengar hamnar han eller hon i ett Moment 22:

För att stanna av humanitära skäl krävs en sjukdomsutredning.
Men för att få en sjukdomsutredning krävs att man har uppehållstillstånd.
Men för att få uppehållstillstånd krävs en sjukdomsutredning … ….

Borde man inte förändra lagstiftningen till att den sökandes biträde kan kräva att en utredning görs?

Vår schackklubb arrangerade en juniortävling i helgen, precis som vi brukar göra varje vår/vinter. För att kunna göra detta behöver vi låna utrustning eftersom det vi har själva inte räcker till. Nu visade det sig när vi packade upp alltihop den stora dagen att en stor del av utrustningen (nästan 25% av en viss kategori) var defekt och helt oanvändbar. Vi påpekade det till dem vi lånade utrustningen av; och nu inträffar det som är så typiskt i vårt kära land.

Den stora ansvarsflykten.

Problemet var inte, enligt utlånaren, att man lämnat ut defekt och oanvändbar utrustning utan kontroll utan att man får in defekt utrustning från andra låntagare. Ja, fråga inte mig hur man får ihop det faktum att någon de facto lämnat ut okontrollerad och obrukbart skräp med att det är någon annans fel att man gjort det. Inte någonstans i 2 av 3 svar står det “Förlåt, vi har gjort fel.” eller något åt det hållet. Nej, att man skickat ut oanvändbart skräp beror på övriga låntagare, chefen eller dem som bestämt att saker ska lånas ut. Vem som helst men “Jag har inte gjort fel.” Gudskelov fanns i vart fall i ett svar någon som inte skyllde på någon annan.

Mycket fascinerande.

Länge, länge brukar avbytesvarianten i franskt (vi snackar schack här alltså) vara en mardröm för de svartspelare som vill ha lite action. Vit slår helt enkelt på d5 och byter därefter av allt han hittar längs e-linjen. Well no more.

Christer (klubbkompis) föreslag “Rockera långt om han rockerar kort.”. Sagt och gjort – och mitt facit med den nya uppställningen något i stil med 17-3 i blixt bl a på ICC.

Varför? Förmodligen just för att vit förväntar sig ett enkelt spel mot franskt där han inte tar några risker och inte råkar ut för några heller. Och istället smäller svart på hårt. Se t ex följande incident, där svart når sin optimala uppställning mot 0-0:

geops – mordiggian (ICC)

1.e4 e6 2.d4 d5 3.exd5 exd5 4.Sf3 Sc6 5.Ld3 Ld6 6.0-0 Sge7 7.Te1 Lg4 8.c3 f6 9.h3 Lh5 10.g4? Lf7 11.Le3 Dd7 12.Sbd2 h5 13.Sh2 hxg4 14.Dxg4?? Lxh2 0-1 (15.Kxh2 Dxg4)

Mardrömmen är över lira avbytes bara…

Vad jag inte riktigt förstår är hur många verkar tycka att bonus är en del av den vanliga inkomsten. Oavsett hur företaget går ska en bonus betalas ut… I något fall verkade löneförhöjningen komma till för att kompensera innehållen bonus…

Que?

En bonus, trodde jag i min enfald, var något man fick som incitament att göra ett bra resultat inte en normal del av årsinkomsten. Men det är väl som med “svensk konkurrens”.

Det var ett tag sedan jag kommenterade EVE spelandet. Sedan sist har alla war dec’s tagit slut på det snöpligaste sätt. Dessvärre missade jag det mesta av hela jippot men var i alla fall med på ett hörn och jagade in “Nachtefalke” i en station vid något läge. Fegisen.

Passade på att starta en alt efter att Arch rapporterade från null sec 85 skutt ut (och begick förmodligen något gräsligt när han inte kom tillbaka igen). Min alt Chiana befinner sig nu i Uisper, Minmatar low sec country. Eller övre norrlands inland eller va fan. Helt öde. Lappnoja. Queen of the lapps eller nått. Helt skumt. Hon fick 2 mille av Chal att leka med och har nu börjat tjäna lite egna pengar (med betoning på lite).

Har rekat lite i mitt low sec område (med betoning på lite) och rent mining mässigt finns det en del lovande platser, Uisper t ex har isfält, med tämligen öde omgivningar och hyfsat med asteroidfält i övrigt runt omkring. Räknade på att det är 20 skutt upp till Faurent, varav halv vägen går low sec, men om det är lika öde hela vägen är det ju lugnt.

Chal däremot tjänar stålar på att driva omkring med en Retriever eller jaga skurkar med en Drake och kan nu köpa sig en Raven om han så vill, men det säger han att han inte vill. Långtidsplanen är en Widow. Vi får se.

Har man inga riktiga brott att föra till domstol? Hörde redan igår om åklagaren som åtalad en 15-årig yngling för att ha kallat två poliser för grisar och “nöffat” åt dem. Jamenvafan????!

Hur har rättsväsendet – och då i synnerhet åklagarmyndigheten – tid att lägga på sånt här trams? Hur funkar prioriteringsordningen inom myndigheten när man anser att man ska driva detta till domstol, och hur funkar de poliser som blir så provocerade en testosteronstinn tonåring av något så löjligt som att bli kallade för grisar och nöffade åt?

Hur mycket kostade detta samhället? Åklagare, försvarsadvokat, två jurister i domstolen plus nämnd vid sammanträdet.

Det är samma klass på detta som vissa trafikmål där man fastnat i en automagisk fartkamera med att ha kört 73 på en öde 70 väg klockan 6 lördag morgon.

Nolltolerans in absurdum. Sluta. Nu!

The 30 second grab won’t work for this one. If you want to know if you’ll like it (and it’s very possible you won’t) download a couple of tracks.

Det slår mig att ovanstående inledning på en recension på eMusic är en sån löljlig liten sak som får mig att gå igång. Jag har aldrig varit en EP människa – har aldrig förstått poängen med att köpa EP när de gjordes i vinyl. Gillar jag det jag hörde på radion ville jag ha mer, inte springa och köpa låtar per styckepris. På den tiden fick man (för att strö salt i såren) vända på skivan efter en låt….. suck.

Nä, köp hela plattan eller ge fan i’t har alltid varit mitt motto. När det dessutom ligger som nedladdningsbara filer för en mer eller mindre löjlig summa ser jag nuförtiden ännu mindre orsak att ladda ner låtar en och en. Naturligtvis blir det ibland fel. Jag har en nedladdad CD jag gärna tar bort från mitt konto men annars har det väl inte varit direkta katastrofer i alla fall.

(Recensionen ovan hör till Telefon Tel Aviv, som många pratat om på sajten).